Linneanum är en byggnad som fångar både historien och naturen i en storslagen förening. Beläget i den botaniska trädgården i Uppsala, är det ett orangeri som sedan sin invigning 1807 har varit en plats för vetenskap och estetik. Med sin klassicistiska arkitektur och unika botaniska samlingar är det en byggnad som hyllar Sveriges mest kända botaniker, Carl von Linné. Dess historia, roll och användning idag gör Linneanum till ett besöksmål för alla som intresserar sig för botanik, arkitektur och historia.
Vad är ett orangeri?
Ett orangeri är en särskild typ av växthus som var vanligt under 1600- och 1700-talen, och användes för att skydda känsliga växter från kalla klimat, särskilt under vintern. Ursprunget till orangerier ligger i adelns och kungligheternas trädgårdar, där de skapades för att odla citrusväxter som apelsiner och citroner – därav namnet orangeri. Dessa byggnader var ofta storslagna, nästan palatsliknande, och fungerade inte bara som praktiska växthus utan också som statusmarkörer och representationsutrymmen.
I ett orangeri odlas oftast:
- Apelsin- och citronträd
- Fikonträd och olivträd
- Agave och andra växter från varmare klimat
- Kaktusar och suckulenter
I Linneanums orangeri odlas idag växter som fikon, apelsin, olivträd och lagerolvon. Många av dessa växter är över hundra år gamla och är flyttbara, vilket innebär att de tillbringar sommarmånaderna utomhus och skyddas under vinterhalvåret i orangeriet.
Byggnationens historia och arkitektur
Linneanum började uppföras 1787 och stod färdigt 1807. Det var Gustav III som donerade Uppsala slottsträdgård till Uppsala universitet och lade grunden till vad som skulle bli den botaniska trädgården. Byggnaden kom att fungera både som undervisningslokal och som växtförvaring för universitetets botaniska samlingar.
Den ursprungliga arkitekten Olof Tempelman inspirerades av klassiska byggnadsverk från antiken, men efter påtryckningar från Gustav III ändrades ritningarna. Den franske arkitekten Louis Jean Desprez förenklade Tempelmans ritningar och skalade ner dem till en stramare, mer geometrisk form, inspirerad av det grekiska Poseidontemplet i Paestum, Italien. Resultatet blev en byggnad som är ett av Sveriges mest framstående exempel på nyklassicistisk arkitektur, med tempelgaveln som en särskilt imponerande detalj.
Trots Gustav III:s starka engagemang i projektet försenades byggnationen på grund av ekonomiska svårigheter efter kungens död 1792. Det dröjde ända till den 25 maj 1807 innan Linneanum kunde invigas, på hundraårsdagen av Carl von Linnés födelse.
Carl Peter Thunbergs initiativ och koppling till Linné
Byggandet av Linneanum hade inte varit möjligt utan Carl Peter Thunbergs engagemang. Thunberg var en av Linnés mest kända elever och en ledande figur inom botanikens värld. Han blev professor i botanik vid Uppsala universitet och tog initiativet till att skapa en ny botanisk trädgård samt en tillhörande byggnad för botaniska samlingar och föreläsningar. Hans vision var att Linneanum skulle bli en plats där både vetenskap och natur kunde mötas i harmoni.
Thunbergs starka koppling till Linné gjorde att byggnaden kom att bli en hyllning till Linné och hans livsverk. Linneanum uppfördes som en symbol för vetenskapliga framsteg och för att hedra en av Sveriges största vetenskapsmän. Dess centrala sal, Linnésalen, har tillägnats Linnés minne och var en viktig del av den botaniska undervisningen vid universitetet.
Orangeriets funktion genom åren
Sedan sin invigning har Linneanum fortsatt att fungera som ett orangeri, vilket innebär att det används för att skydda känsliga växter under vinterhalvåret. Till skillnad från många andra orangerier, som med tiden ersatts av moderna växthus, har Linneanum behållit sin ursprungliga funktion och är fortfarande i drift mer än 200 år efter att det byggdes.
Orangeriets växter flyttas ut i den botaniska trädgården på våren och står där fram till hösten, då de återigen tas in för vintern. Detta gör Linneanum till ett levande museum, där växter som agave och den imponerande samlingen av kaktusar kan beundras av besökare året runt. Den äldsta kaktusen, en Cereus hildmannianus, tros ha odlats redan av Carl von Linné själv, vilket ger ytterligare en koppling till botanistens arv.
Linneanum har genom åren också fungerat som en plats för utställningar, konserter och fester, vilket gör det till ett nav för både vetenskap och kultur i Uppsala. Dess tempelliknande arkitektur och unika växtsamlingar har gjort det till ett populärt besöksmål och en levande del av universitetets verksamhet.
Orangeriväxter och den historiska kaktussamlingen
Linneanums orangeri är en skattkammare för botaniska rariteter och exotiska växter. Här odlas flera klassiska orangeriväxter, som fikon, apelsin och olivträd, men också en imponerande samling av kaktusar och suckulenter. Den mest mytomspunna växten är en pelarkaktus, Cereus hildmannianus, som tros ha odlats i Uppsala redan på 1700-talet. Det har till och med spekulerats i att kaktusen odlades av Carl von Linné själv, vilket gör den till ett historiskt och botaniskt unikum.
Orangeriet har en särskild del, frigidariet, där känsliga växter som lager, olivträd och hundraårig agave skyddas från vinterkylan. Dessa växter är känsliga för frost och kräver speciella förhållanden för att överleva i det svenska klimatet. De flyttas därför ut i den botaniska trädgården under sommaren, där de får njuta av de varmare temperaturerna, för att sedan tas in i orangeriet under vintern.
Kaktussamlingen i Linneanum omfattar omkring 150 olika arter, och många av dem har odlats i Uppsala i över hundra år. Den äldsta kaktusen tros ha varit med under flytten från Linnéträdgården till den botaniska trädgården i början av 1800-talet, vilket gör den till ett levande minne av Uppsala universitets botaniska historia.
Evenemang och utställningar i orangeriet
Linneanum är inte bara en plats för vetenskap och växter, utan också en levande kulturplats. Under sommarhalvåret förvandlas orangeriet till en mötesplats för konst och kultur. Växterna flyttas ut i trädgården, och orangeriet blir en plats för utställningar, konserter och olika evenemang. Den unika miljön med de höga fönstren och den klassiska arkitekturen skapar en inspirerande atmosfär som lockar både konstnärer och besökare.
Här är några av de evenemang som ofta arrangeras i Linneanum:
- Konserter med både klassisk och modern musik
- Utställningar av botanisk konst och vetenskapshistoria
- Föreläsningar och seminarier om botanik och miljövetenskap
- Fester och mottagningar i samband med akademiska högtider
Dessa evenemang bidrar till att hålla orangeriet och den botaniska trädgården levande och tillgänglig för allmänheten. Kombinationen av vetenskap, kultur och natur gör Linneanum till en unik plats där historia möter samtid.
Linneanums betydelse idag och framtida användning
Idag har Linneanum en central roll i både Uppsala universitets och Uppsala stads kultur- och vetenskapsliv. Byggnaden är ett statligt byggnadsminne sedan 1935 och förvaltas av Statens fastighetsverk. Dess koppling till Carl von Linné och den botaniska undervisningen gör att Linneanum fortsätter att vara en symbol för svensk vetenskap och forskning.
Uppsala universitet ansvarar för den dagliga verksamheten i Linneanum och använder det som en plats för undervisning, forskning och evenemang. Trots att orangeriet har över 200 år på nacken, används det fortfarande för sitt ursprungliga syfte – att skydda känsliga växter under vinterhalvåret. Detta gör Linneanum till ett av de få orangerier i Sverige som fortfarande är i drift enligt sin ursprungliga funktion.
Framtiden för Linneanum ser ljus ut, med fortsatt restaurering och underhåll för att bevara byggnadens unika karaktär. Dess betydelse som både ett botaniskt och kulturellt centrum gör att Linneanum troligen kommer att fortsätta vara en viktig plats för både vetenskap och kultur i många år framöver.
Vad gör Linneanum till en unik plats?
- Ett av få orangerier i Sverige som fortfarande används till sitt ursprungliga ändamål.
- Hyser en kaktussamling med över 150 arter, inklusive en kaktus som tros ha odlats av Carl von Linné.
- Är en levande kulturplats med konserter, utställningar och fester under sommarhalvåret.
- Är ett statligt byggnadsminne och förvaltas av Statens fastighetsverk, med Uppsala universitet som ansvarig för verksamheten.
Linneanum är mer än bara en historisk byggnad – det är ett levande monument över svensk vetenskap, botanik och kultur som fortsätter att utvecklas och inspirera nya generationer.