Uppsala universitets botaniska trädgård är inte bara en av Sveriges äldsta botaniska trädgårdar, utan också en plats där vetenskap, historia och estetik möts. Trädgården, som ligger intill Uppsala slott, är en av universitetets viktigaste tillgångar och lockar varje år över 100 000 besökare från hela världen. Men dess betydelse sträcker sig långt bortom vackra växter och formella barockalléer – trädgården är en central plats för forskning, utbildning och bevarande av biologisk mångfald.
Med rötter som sträcker sig tillbaka till 1600-talet, har trädgården en levande historia. Här har stora vetenskapsmän som Carl von Linné och Olaus Rudbeck den äldre verkat, och deras arv fortsätter att prägla platsen än idag. Från sitt medicinska ursprung har trädgården utvecklats till en plats för både allmänbildning och rekreation, där besökare kan njuta av såväl botanisk skönhet som historisk inblick.
Trädgårdens historia
Botaniska trädgårdens historia börjar i mitten av 1600-talet, och den har genom åren utvecklats till en unik vetenskaplig och kulturell resurs. Kungliga donationer, framstående vetenskapsmän och stora tragedier har format trädgården till vad den är idag.
Olaus Rudbecks ursprungliga botaniska trädgård
Grunden till Uppsala universitets botaniska trädgård lades av Olaus Rudbeck den äldre, professor i medicin vid Uppsala universitet, år 1655. Den första trädgården låg i stadsdelen Svartbäcken, nära Fyrisån, och var huvudsakligen till för medicinstudenter som behövde studera läkande växter. Under Rudbecks tid innehöll trädgården över 1 800 växtarter, många av dem odlades för första gången i Sverige.
Trädgården spelade en viktig roll för:
- Utbildning av läkare och botaniker.
- Introduktion av nya växtarter till Sverige.
- Medicinsk forskning och läkemedelsutveckling.
Men denna tidiga version av den botaniska trädgården skulle komma att möta flera utmaningar.
Stadsbranden 1702 och Linnés bidrag
I maj 1702 drabbades Uppsala av en förödande stadsbrand som ödelade stora delar av staden, inklusive Rudbecks botaniska trädgård. Under nästan 40 år låg trädgården i förfall, då universitetet saknade medel för att återställa den. Det var inte förrän Carl von Linné, en av Rudbecks elever och en av Sveriges mest framstående vetenskapsmän, tog över trädgården 1741 som den började blomstra på nytt.
Linné omorganiserade och förbättrade trädgården enligt sina revolutionerande idéer om systematik och taxonomi. Hans arbete i trädgården dokumenterades i den berömda boken Hortus Upsaliensis (1748). Under Linnés ledning blev trädgården känd som en av de mest framstående botaniska trädgårdarna i Europa. Han introducerade även exotiska växter och djur i trädgården, bland annat apor och en tam tvättbjörn.
Linnés bidrag till trädgården:
- Förbättrad växtsystematik och klassifikation.
- Introduktion av exotiska arter.
- Publicering av vetenskapliga verk om trädgårdens flora.
Gustav III:s donation och den nya trädgården (1787)
Efter Linnés död 1778 tog hans lärjunge Carl Peter Thunberg över ansvaret för trädgården. Men han var missnöjd med den gamla trädgårdens placering nära Fyrisån, där marken ofta var för blöt för att stödja många växtarter. Thunberg vände sig till kung Gustav III med en begäran om att universitetet skulle få tillgång till den stora slottsträdgården vid Uppsala slott. Kungen gick med på detta och donerade inte bara marken utan även medel för att omvandla området till en botanisk trädgård.
Den 17 augusti 1787 undertecknade Gustav III det officiella anslaget och lade grundstenen till det nya orangeriet, Linneanum, under en högtidlig ceremoni som firades med 128 kanonskott. Detta markerade starten på en ny era för den botaniska trädgården, nu i ett högre och torrare läge, vilket gav bättre förutsättningar för en större mångfald av växter.
Barockträdgården och Carl Hårlemans eleganta design
När Uppsala universitets botaniska trädgård flyttades till slottets gamla trädgård i slutet av 1700-talet, föll det naturligt att bevara den barockstil som trädgården redan hade. Denna design hade skapats av Carl Hårleman år 1744 och var känd för sin strikta symmetri och formella skönhet. Hårleman var en av Sveriges mest framstående arkitekter, och hans arbete i barockträdgården blev en av hans mest kända skapelser.
Barockträdgården i Uppsala är ett ypperligt exempel på barockens ideal, med sina strikta linjer och formklippta häckar. Den ger på ytan ett formellt och stilrent intryck, men bakom de prydliga granhäckarna döljer sig överraskningar för den som utforskar närmare. Här finns bland annat ett rosarium med gammaldags rosor, en imponerande samling pioner och ett stenparti som skapades på 1870-talet, vilket är det äldsta bevarade i Sverige.
Några kännetecken för barockträdgården är:
- Symmetriska gångar och strama former.
- Stora prydnadsgräsmattor omgivna av granhäckar.
- Samlingar av rosor, pioner och gammaldags perenner.
- Landets äldsta stenparti från 1870-talet.
Barockträdgården har renoverats flera gånger för att bevara dess ursprungliga skönhet. År 1974 genomgick den en omfattande restaurering då bland annat förvuxna granar ersattes med nya, formklippta exemplar som sticklingsförökats från de ursprungliga träden från 1700-talet.
Linneanum och dess betydelse
Ett av de mest framträdande byggnadsverken i Uppsala universitets botaniska trädgård är Linneanum, orangeriet som började byggas på initiativ av Gustav III. Byggnaden fick sitt namn efter Carl von Linné och har sedan dess varit ett av trädgårdens mest ikoniska inslag. När kungen lade grundstenen 1787, markerade detta starten på en ny epok för trädgården.
Under 1800-talet spelade Linneanum en central roll för Uppsala universitet och trädgårdens utveckling. Det användes inte bara som orangeri för att odla känsliga och exotiska växter, utan också som ett viktigt centrum för forskning och undervisning. I orangeriet fanns en imponerande samling växter från medelhavsområdet, men även djur hade en plats i trädgården vid denna tid.
Under tidigt 1800-tal hyste Linneanum flera zoologiska samlingar som visade djur från kungliga samlingar och expeditioner. Bland dessa djur fanns till och med ett levande lejon som skänktes till trädgården av Gustav IV Adolf 1802. Lejonet, kallat Leo, levde i orangeriet men dog tyvärr redan året därpå. Trots sitt korta liv blev Leo en symbol för trädgårdens tidiga ambition att visa upp livets mångfald – inte bara inom växtvärlden utan också inom djurriket.
Tropiska växthuset – en resa till världens alla hörn
Ett av de mest populära inslagen i dagens botaniska trädgård är Tropiska växthuset. Här kan besökare vandra genom en grönskande regnskog, stanna upp i en öken och avsluta promenaden bland tropiska frukter och blommor från hela världen. Växthuset byggdes på 1930-talet och har sedan dess varit en viktig del av trädgårdens verksamhet.
I Tropiska växthuset finns flera rum, var och ett med sitt eget klimat, vilket gör att växter från olika delar av världen kan frodas. I det varmaste rummet, regnskogen, är det varmt och fuktigt året om, medan det i suckulentrummet är torrare och svalare, perfekt för växter från ökenmiljöer.
I Tropiska växthuset kan man hitta:
- Orkidéer och lianer som slingrar sig runt träd.
- Stora palmer och tropiska fruktträd.
- Insektsätande växter som fascinerar både stora och små.
- Kulturväxter som kakaoträd och oljepalm.
Tropiska växthuset erbjuder också en inblick i de växter som vi dagligen använder utan att tänka på deras ursprung. Här kan man till exempel se växter som används för att tillverka tepåsar, choklad, schampo och tvål – produkter som vi ofta tar för givna men som har sitt ursprung i fjärran länder.
En modern trädgård för forskning, utbildning och rekreation
Med en historia som sträcker sig över tre århundraden har Uppsala universitets botaniska trädgård förvandlats till en plats som förenar det bästa av forskning, utbildning och rekreation. Även om trädgården ursprungligen skapades för medicinsk utbildning, har dess roll utvecklats i takt med samhället och vetenskapens framsteg.
Idag är trädgården inte bara ett centrum för biologisk forskning, utan också en plats där allmänheten kan njuta av naturen, delta i workshops och lära sig om hållbar odling. Trädgårdens pedagogiska program riktar sig både till förskolor, skolor och universitetsstudenter, och det finns alltid något att upptäcka, oavsett årstid.
Trots sina anrika rötter är Uppsala universitets botaniska trädgård i allra högsta grad en modern institution, där vetenskap möter samhälle och där besökare kan få både kunskap och naturupplevelser.